Halv-fyra fikan...

Vad skönt det är att göra allt det där jobbiga som hänger över en, tex. ringa massa jobbiga telefonsamtal till myndigheter. Det är denna dagens uppgift.

Man vet hur det kommer gå. Man ringer numret. Signal efter signal. Tills slut kommer man fram till en mekanisk röst som säger gör ditt val...bla bla bla. jag trycker en tvåa. Signal . signal. signal. Mekanisk röst igen. Du är placerad i kö. Du har plats nr.....tjugotvå. jaha. eller va? TJUGOTVÅ? bäst för dom att de har typ tjugotvå telfonister som besvara samtal. Nja inte riktigt. Efter 15 minuters väntande med ca 100 st "Du behåller din plats i kön" (tackar för det, skulle ni slänga ut mig ur kön eller?puckat.) Kommer man fram till en telefonist. Om dock med viss tvekan, låter som en mekanisk röst igen. Efter förklarat min fråga kommer telefonisten till slut framtill att dom inte kan hjälpa mig. Och vad säger man då? Jaha, men tack för din hjälp. Jo det är precis vad jag säger. Ångrar mig direkt. Tack för vilken hjälp?

Jaja kan inte mer än att tycka synd om er telefonister. jag är säkert den där jobbiga kunden som alla talar om vid halv fyra fikan.

Men så, nu är samtalen klara och en sten har ramlat från mitt hjärta. Jag känner mig som en ny människa. Tackar för telefonen som manifik uppfinning.

Nu ska jag göra roliga saker resten av dan.
Tack och hej, kamrater och banditer!

Sandra (halv-fyra fikans samtalsämne)